Kanske ser lite gulligt ut, men är ett klassiskt uttryck för Hella stress. Hon blir småmanisk, fixerad på grejer. I videon försöker hon nå leversnittarna som står på barbordet. Där har dom stått i över en vecka utan några problem, men just idag fick dom inte stå där längre. Just idag skulle vi ha vilodag, och har också vilat hela dagen! Men nu på eftermiddagen var både jag och Hella på ganska kasst humör, så vi gick en rask promenad på ca 5km. Sen blev hon sådär. Av en promenad.. En promenad som f.ö var skithärlig! Vi hade fin kontakt och bra samarbete, hon skvallrade på varje hund och var inte ett dugg stressad, och vi kom in med ett mycket bättre humör! En promenad som säkert hade gjort andra hundar lite smånöjda, men inte Hella. Hella blir inte trött, hon blir stessad, sen utmattad och däckar om jag inte passivitetstränar med henne. Så det blir vilodag imorgon också. Börjar ge upp hoppet om att jag någonsin ska kunna hitta en bra aktiveringsnivå för Hella. Tassarna har hon låtit bli iallafall.
Synd att det inte var något jag räknade med, hade inte tid att vara ute längre, annars hade vi nog gått några kilometer till. I somras när vi gick samma runda tog det kanske 45 minuter minst, och då var Hella helt slut efteråt. Nu var hon inte ens bekymrad, utan var fortfarande ganska spattig när vi var klara.
Eller så var jag helt enkelt otålig.
